|
Augusti 2022
En märklig sommar jag lever i!
Två priser har jag tilldelats: Karlfeldtpriset och Frödingpriset.
Min diktbok ”ingenstans mitt segel” kom ut tidigt på året och har fått fantastiska recensioner.
Jag har varit ute och läst ur den och ska fortsätta med det i höst.
Jag tycker om att stå på en scen och läsa, tycker om att presentera dikterna för nya läsare.
Några röster om min poesi.
Arne Johnson i tidskriften Balder:
”Jag önskar verkligen att hennes böcker läses, att många upptäcker den ovärderliga litterära skatt som finns där sedan några decennier tillbaka. Den blir mer och mer angelägen för var bok, för var vacker, kärv dikt mejslad fram ur hennes mark.”
Stina Otterberg på Instagram i samband med offentliggörandet av Karlfeldtpriset:
”…Ingela Strandberg som är en av våra allra största och mest säregna diktare. Jag hoppas att ännu fler nu hittar fram till hennes poesi.”
Vera Maria Olsson i tidskriften Lyrikvännen:
”För Herakleitos upprätthålls världen av stridande motsatser; balans uppstår vid jämvikt i denna kamp. Någonting kan på så sätt vara i harmoni med sig själv genom att stå i motsättning till sig själv. Det är en tanke jag förstår att Ingela Strandberg tilltalas av, hon vars poesi i så stor utsträckning handlar om motsatsers enhetlighet. För Strandberg kan ljus bara finnas med mörker, livet bara tillsammans med döden.”
Januari 2022
I dagarna kommer min nya diktbok ut: "ingenstans mitt segel".
Sara R Acedo har skapat det vackra omslaget.
I det föränderliga landskapet står några gamla lador kvar. De har följt mig sen jag föddes och ingjutit i mig att denna plats är den jag ska vara på. Varje gång jag flytt har de kallat mig tillbaka. Ända bort till en motorväg i amerikanska Mellanvästern nådde mig deras röster i hägrar, floder, berg.
De skulle vakta sorgen och drömmarna
De skulle vara platsens enkla byracka
kedjad vid universum
Du blev ett barn i ständig rörelse
I ständig väntan vaktande
Så talar ladorna till mig i de här dikterna. Och jag börjar långsamt ana vem jag är nu och varför jag är den jag är. "Du kunde aldrig blivit någon annan", säger ladorna.
Ingela Strandberg
Juni 2020
Nattmannen väl mottagen
Nu har min nya diktsamling "Nattmannen" varit ute ett tag. Den har fått ett gott mottagande med åtskilliga fina recensioner.
Den låg i sju veckor på Dagens Nyheters kritikerlista över de tio bästa böckerna, varav fyra veckor på fjärde plats.
Jag är mycket glad över allt fint som sägs om boken!
Här några citat ur recensionerna:
"Ingela Strandberg har aldrig urvattnats, trots alla hennes nattliga vandringar vid sjöar och myrar. Hon är den svenaska poesins främsta gothdrottning, ett naturväsen som syr sina klänningar av mörker och kantar "fållen med frost från taggtråden", som det heter i en tidigare samling."
Jonas Thente, Dagens Nyheter 3 Februari 2020.
"Det är en mörk och allvarlig diktsamling. Diktjaget solidariserar sig med den utstötte, hatade och riktar blicken mot människans djuriskhet."
Carl Magnus Juliusson, Hallands Nyheter 6 Februari 2020.
"Det jag beundrar mest hos Ingela Strandberg är hennes rytm. Korta och långa strofer varierar, bildar en intrikat dialog mellan Berättaren som är lika stark som hennes Nattman. Det handlar inte bara om skräck och död utan också om längtan som kan verka frånstötande men drar till skönheten."
Mikael Timm, Kulturnytt i P1 4 Februari 2020.
Mer om Nattmannen hos Norstedts: http://www.norstedts.se/bocker/192158-nattmannen
April 2019
Det har hänt en del sen sist...
För det första har jag lämnat slutmanus till min nya diktsamling. ”Nattmannen”, som kommer ut våren 2020.
I november fick jag ett stipendium på 80.000 kronor från Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne.
I februari fick jag Samfundet De Nios Vinterpris på 100 000 kronor. Strax därefter nominerades jag till Sveriges Radios Lyrikpris 2018.
Ö v e r s ä t t n i n g a r
Dikterna i “Nattmannen har jag själv översatt till engelska. Därifrån har några, hittills, översatts till arabiska av Saleh Razzouk, ph. D. vid universitet i Aleppo, och publicerats i arabiskspråkiga dagstidningar.
D e t v a c k r a s t e…
som någon sagt om min poesi är: “We need your poetry as a cure for every lost soul”, Saleh Razzouk.
Oktober 2018
Three Poems in English and Swedish by Ingela Strandberg • Terrain.org: A Journal of the Built + Natural Environments
https://www.terrain.org/2018/poetry/ingela-strandberg/
Click above to hear Ingela Strandberg read these poems in Swedish and English.
April 2018
Nu är min nya diktsamling, "Att snara en fågel", ute!
Det är en vacker bok att se på! Den består av två sviter, ”Kopparödlan” och ”Att snara en fågel”.
Jag är oerhört nöjd med mottagandet. Flera recensenter anser att det är min bästa samling någonsin. Det har fått många roliga följder; uppläsningar och inbjudningar från olika håll.
Nu samlar jag mig till att börja skriva på allvar igen. Det är härligt att gå in i det där rummet, där dikten finns! Ibland kommer den fram, ibland inte…
November 2017
Jag är årets Werner Aspenströmpristagare 2017
En röd, varm, vacker molntröja med blixtlås har jag fått!
I den fina motiveringen står det bl a :” –få har som hon skrivit om den inre oro vars ständiga flyktsignaler fyller gårdsplanen med vägskäl. Men också hemkomstens – en som vet lika väl som Werner Aspenström att ´för att komma till en främmande ort måste vi hela tiden passera hemtrakter.´
Namnet ”Den röda molntröjan” kommer från en av Aspenströms diktsamlingar. ”Det röda molnet”, från 1986.
Priset har delats ut sedan 2006. Den första tröjan stickades av Celia Dackenberg. Alla de andra av Gunn Britt Bengtsson i Ängelsberg.
Andra pristagare genom åren är bl a Staffan Westerberg, Bo Strömstedt, Tua Forsström.
Ny diktsamling på gång
I februari kommer en ny diktsamling, ”Att snara en fågel”. Det är också namnet på en av de två sviter, som boken innehåller. Den andra sviten har titeln ”Kopparödlan”.
Oktober 2016
Found in translation
"Found in translation" är rubriken på en artikel i Ohio University´s research journal, Perspective, där professor Scott Minar intervjuas om hur han presenterat mina dikter i USA. "I have never seen responses like the ones I received to the Malmqvist translations of Strandberg´s work, Minar says. People misuse the word ´unique´, but her work is truly unique. Within hours or days, several prominent journals expressed interest in publication, a process that often takes six months to a year, Minar notes".
Till detta kan jag bara själv tillägga att The Laurel Review för bara några dagar sen antog två nyskrivna hittills opublicerade dikter - efter en dag. Jag kan inte riktigt förstå. Men det gläder ett gammalt hjärta, som tidigt fick höra att "dig kommer det aldrig att bli nåt av!"
Klicka på bilden för att läsa pdf.
Oktober 2016
Lyssna till Hallands författare
Nu är den här: Volym VI av serien "Lyssna till Hallands författare", i ett samarbete mellan Teater Halland och CAL-förlaget. Den har titeln "Gud, naturen och svartrockarna" och består av två CD-skivor. På CD 1 handlar det om Abela Gullbransson och Gustaf Ullman. CD 2 innehåller dikter och sånger av mig, plus ett stycke ur romanen "Genom pärleporten".
De arton dikterna är ur samlingarna "Bäste Herr Thoreau", "En för att stanna en för att gå" och "Den Stora Tystnaden vid Sirius nos" .
Fem sånger ingår också, bl a "Kyssande ängel" och "Trösta mig".
Medverkande och medarbetande är Maria Ericson, Måns Eriksson, Dan Söderqvist, Sonja Lund, Jonas Franke-Blom och Harald Svensson.
Och så, förstås, Eva Lilja, som är den som tillsammans med Maria Ericson står för urvalet.
Jag är s å glad för den här dokumentationen!
Januari 2016
”V i d o r o s k o g”
Ett nytt år, 2016, och min urvalsvolym ”Vid oro skog”, Norstedts förlag, är på väg ut i världen.
Förordet har skrivits av Göran Malmqvist, översättare av mina dikter till engelska, och för efterskriften står min amerikanske presentatör, Scott Minar.
H e l a H a l l a n d l ä s e r
På den halländska bokmässan i Varberg i november i fjol utsågs jag till 2016 års Hela Halland läser-författare.
Hit kommer jag under våren:
8 februari kl 15.00 Hylte folkbibliotek, Hörsalen
16 februari kl 19.00 Laholms Stadsbibliotek
24 februari kl 19.00 Halmstads Stadsbibliotek, Nissanscenen
2 mars kl 19.00 Falkenbergs bibliotek
8 mars kl 18.30 Varbergs stadsbibliotek, Kulturhuset Komedianten
U t s t ä l l n i n g p å V a r b e r g s M u s e u m
Den 8 mars öppnas också på Varbergs Museum en utställning efter boken ”Änka, Fränka Fröken, Fru” om några kvinnor (varav jag är en) från förr och nu i Varberg.
G i g i V a r b e r g m e d S c o t t M i n a r
Onsdagen den 11 maj framträder jag på Lilla teatern i Varberg med sång, musik och dikter tillsammans med Scott Minar, Ingela Karlsson och Bengt-Göte Bengtsson.
Scott Minar är den som sett till att mina dikter kommit ut i USA, i bokform och i tidskrifter. Han är poet, singer/songwriter och Ph.D. i litteratur, knuten till Ohio University i Lancaster.
Scott Minar skriver egna sånger, men också andras, och är inne i all sorts musik; rock, blues, bluegrass, newgrass, folk, jazz och klassisk musik.
Februari 2015
Äntligen håller jag den i min hand, diktsamlingen "I Dreamt About Sam Shepard Last Night", utgiven på det amerikanska förlaget Marick Press. Det har tagit tid, boken skulle kommit för längesen, men nu är den här och den är jättefin! Dikterna är översatta av Göran Malmqvist och för urvalet svarar Scott Minar, som själv är poet, singer/songwriter och professor i engelska vid Ohio University Lancaster. Han har också skrivit en fin presentation av min poesi som inledning till samlingen.
Läs gärna mer på www.marickpress.com och www.scottminar.com
Just nu håller jag på med ett kortdiktsprojekt och tolv av de nyskrivna dikterna publiceras i år i tidskriften The Laurel Review, också i USA.
December 2014
BELLMANPRISET
I samband med Svenska Akademiens högtidssammankomst i Börssalen den 20 december tillkännagavs att jag tilldelats Bellmanpriset för år 2014.
Det är förstås en stor ära för mig! Priset, som instiftades av Emma och Anders Zorn, ska enligt föreskrifterna tilldelas "...en verkligt framstående svensk skald."
Börssalen. Foto: John Strandberg
Det var högtidligt att vara på plats, av flera skäl. Roligt att sitta där och inse akademiens val. Meningsfullt också att få lyssna till den nye ledamoten Klas Östergrens inträdestal om sin föregångare Ulf Linde på stol nummer 11. Ulf Linde var en mycket god vän till mig och jag saknar honom mycket. Därför betydde det en hel del att få uppleva det högtidliga ögonblick då Östergren intog hans plats.
Efter högtidssammankomsten bjöds det på femrättersmiddag i Villa Bergsgården, som ägs av akademien. Efter att ha hälsat på och gratulerats av de kungliga intogs platserna vid matborden. Jag hade lyckan att få min vän och översättare Göran Malmqvist till bordet. På min andra sida satt sekreteraren Peter Englund. Vilken fest!
Väl tillbaka i Grimeton betänker jag min plats - i poesin och i världen.
Jag vet ännu inte vad detta fina pris kommer att göra med mig. Det enda jag vet är att det betyder oerhört mycket! Att bli uppskattad, bekräftad kommer först, sen pengarna. 250 000 kronor! En stor summa för en poet!
Maj 2014
Skivan "Låt dom aldrig ta dig" finns på Spotify att lyssna på.
Spotify: Ingela Strandberg - Låt dom aldrig ta dig
Mars 2014
Nu är den nya diktsamlingen äntligen ute: "Den Stora Tystnaden vid Sirius nos", Norstedts.
I USA har the Laurel Review publicerat "Dear Mister Thoreau" , som kom på Norstedts 2008 och då hette "Bäste Herr Thoreau".
På gång i USA är också "I Dreamt About Sam Shepard Last Night" på Marick Press.
Själv läser jag inte recensionerna, men hör att det verkar låta bra. Gläder mig också åt några mejl jag fått: någon skriver t ex att mina dikter befinner sig "under ytan, som delfiner som tillfälligt kommer upp för att få luft. Miraklet är att de existerar på båda planen, både under och över."
Mycket, mycket glad blev jag över de här raderna:"Your poems are so good, so deep and wide and interesting. They always make me feel and see more than I think I´m capable of. They´re always a surprise."
En resa till USA planeras. För uppläsningar. Bl a till Swedish-American Institute.
På följande bloggadress kan ni läsa en essä om Göran Malmqvists översättningar av Tomas Tranströmer och mig, skriven av Scott Minar: blog.sina.com.cn/s/blog_679c4c6e0101e7x9.html
Ur recensioner:
"Hundstjärnans skall hörs genom alla Ingela Strandbergs böcker, men starkast i denna där stjärnhunden springer ovanför barnet medan gården gör loss från åkrarna och svävar som en del av kosmos med husfolket ombord. "Jag lärde mig/att alltid hålla mig/till det som kommer/mycket långt bort ifrån", skriver Strandberg som en sorts sammanfattning. Som samtidigt formulerar lojaliteten med det lösspringande, det icke tillhörande, det utanförstående, till den eviga hunden om man så vill."
Ellen Mattson i tidskriften Balder, Nr 1 2014.
"Jag imponeras av hur Ingela Strandberg i varje ny utgivning bjuder in läsaren till samma plats i nya skeenden, där jaget är en del av naturen och de tar växelvis mycket plats. Hur hon konsekvent har egna stigar att gå på, såväl fysiskt som litterärt."
Elin Grelsson Expressen 2014-02-26.
"Kvinna, hund, arbetare. Ingela Strandbergs nya diktsamling Den stora tystnaden vid Sirius nos handlar om att veta sin plats, byta position, men ändå vara medveten om sin bakgrund och framtid. Fast inte alla förmår diskutera livets förändrade förutsättningar. De bara bär sina erfarenheter tydligt inpräntade i kroppen."
Lisa Ahlqvist Göteborgs-posten 2014-02-26.
""Den stora tystnaden vid Sirius nos" blir för mig den absoluta höjdpunkten i ett författarskap som är både särpräglat och angeläget. Det är bara att hoppas på att fler läsare skall finna sin väg fram till Strandbergs märkligt suggestiva existentiella landskap."
Kristian Lundberg Helsingborgs Dagblad 2014-02-10
"Ingela Strandbergs poetiska författarskap utspelas mellan poler.
Hennes diktsamling i dag, "Den stora tystnaden vid Sirius nos", utgör inget undantag. Det handlar å ena sidan om en plats och förankringen i den, om en hemhörighet i ett tvingande landskap som råkar stavas Grimeton.
Å andra om längtan bort från det statiska, stillastående. Om en hägrande järnväg eller i detta "fyrhjulingarnas land" en bensinstation eller tradare.
Och ur denna kamp mellan rötter och drömmar uppstår en kontrastverkan, rörliga bilder mellan det fastslagna och rotlösa, poesi med plasticitet."
Jan Karlsson Hallands Nyheter 2014-02-10.
December 2013
När detta skrivs, torsdagen den 5 december 2013, trycks min nya diktsamling ”Den Stora Tystnaden vid Sirius Nos”. Den ges ut av Norstedts förlag och släpps i januari 2014.
2014 kommer en samling valda dikter, ”I Dreamt About Sam Shepard Last Night” på Marick Press i USA.
”Bäste Herr Thoreau”, som utkom på Norstedts förlag 2008, ges ut av Laurel Review i USA, också 2014. Båda diktsamlingarna har översatts av Göran Malmqvist.
Diktsamlingarna kommer att inledas med en introduktion skriven av Scott Minar, poet kritiker och professor i engelska.
Där skriver han bl a:
”The poet who excels beyond craft – beyond conditioned kind of appeal – to attract the best of insiders and savants is the one lost to many readers, even educated ones. It is quite a conundrum, but also an understandable one. There is no training to learn to do what Ingela Strandberg does (nor Paul Celan or Tomas Tranströmer) and, consequently, it requires a hermeneutical leap – a sort of exegesis as opposed to analysis – to appreciate it all at the level at which it is being offered.”
2014 deltar jag också med en diktsvit, ”A Circus”, i tidskriften Poetry International, USA.
Min plan är att ägna större delen av 2014 åt att skriva.
Jag ska också försöka hinna med att göra något bra för gården, Dalen, småbruket som mina föräldrar arbetade med och dessförinnan mina morföräldrar. Nu är åkrarna utarrenderade och skogen är skyddad genom ett s k naturvårdsavtal.
Husen på gården behöver få lite omsorg; bl a ska jag försöka hinna med att måla ladan.
Allt sånt arbete med trädgård, skog och hus känns som innehåll också i min kreativitet. Det går inte att skilja ut skrivandet och tänkandet från de praktiska göromål som har med mitt ursprung, med gården, med naturen, att göra.
Har ändå lagt in några få framträdanden, bl a den 8 mars, Kvinnodagen, tillsammans med Eva Bartholdsson och Greger Siljebo på biblioteket i Varberg. Då kommer också författarna till boken ”Änka Fränka Fröken Fru – förr och nu i Varberg” att medverka.
Den 8 april framträder jag i Knäred i föreläsningsföreningens regi tillsammans med Ingela Karlsson och Bengt-Göte Bengtsson.
Om jag ser en aning bakåt, det sluttande året 2013, har det varit ett oerhört intensivt år med skrivande och sjungande. Roligt, roligt!
Jag har också medverkat med dikter i litterära tidskrifter, bl a med en samling kodikter i fina Balder.
De amerikanska tidskrifterna Crazy Horse och The Laurel Review har presenterat mig med flera dikter.
Fränkeboken som kom nyligen gläder mig också mycket! Eva lilja har skrivit en fin presentation av mig och min poesi. Och jag befinner mig i gott sällskap med hedervärda, framgångsrika kvinnor från Varberg.
Mars 2013
Nyheter:
”Dear Mr. Thoreau” ges ut i USA av The Laurel Review. Översättning Göran Malmqvist.
”Den Stora Tystnaden vid Sirius nos” ges ut på Norstedts förlag våren 2014.
Sångframträdanden i vår:
13 mars biblioteket i Varberg kl 18.00
17 mars bygdegården i Källsjö kl 15.00
28 mars i Hyltebruk (ingen uppgift om plats och tid än)
9 april PRO Varberg kl 15.00
10 april bygdegården i Älvsåker kl 19.00
14 april bygdegården i Heberg (ingen uppgift om tid än)
Samtliga framträdanden tillsammans med Ingela Karlsson och Bengt-Göte Bengtsson.
Diktläsning:
18 april Mölnlycke kulturhus kl 18.00
December 2012
Medverkan i Crazyhorse Literary Journal i USA.
Nu är Crazyhorse Literary Journal ute i USA. Där har jag två dikter med, "I dreamt about Sam Shepard last night" och "I stand at the gas station", i översättning av professorn, författaren och ledamoten av Svenska Akademien Göran Malmqvist.
 
September 2012
Ny diktsamling hösten 2013!
Nu är det klart att min nya diktsamling, ”Den Stora Tystnaden vid Sirius nos”, kommer ut hösten 2013. (Norstedts.)
Två dikter ur den samlingen kommer att under vintern publiceras i den amerikanska tidskriften Crazyhorse Literary Journal. Dikterna, som är översatta till engelska av Göran Malmqvist, heter ”Drömde om Sam Shepard i natt” och ”Står på bensinstationen”.
”Halländsk kvinnokraft” heter en nyutkommen bok om fyrtio halländska kvinnor från förr och nu. En av dem är jag. Birgitta Tingdahl har skrivit om mig. Boken kommer ut på CAL-förlaget.
Nästa år kommer ännu en bok där jag finns med. Det är Fränkorna i Varberg som berättar om sju varbergskvinnor, ”Från Ingeborg till Ingela”. Avsnittet om mig är skrivet av Eva Lilja.
November 2011
HN-stipendiat
Hallands Nyheter har delat ut sina kulturstipendier. Ett gick till mig! Så nu är jag 15.000 kr rikare!
 Stipendieutdelning på Varbergs Teater.
Swedish Book Review
Sjutton av mina dikter i nya samlingen, ”En för att stanna, en för att gå”, har i höst publicerats i Swedish Book Review, översatta till engelska av Göran Malmqvist.
Swedish Book Review är tidskriften för SELTA, the Swedish-English Literary Translators´ Association, och utges av Norvik Press (University College London).
Forum för poesi och prosa
Onsdagen den 28 mars medverkar jag på Forum för poesi och prosa i Göteborg.
Presidenten
Min President, den gamla traktorn, har fått nya tändstift så nu är den piggare än någonsin!
Juni 2011
Nittionhundrafemtiotvå.
Vi tog tåget upp till Horred, pappa och jag. Stegade in i Kullbos affär och köpte en traktor, en röd President. Sen körde vi hem till Grimeton, jag satt på ena stänkskärmen, det gick långsamt, det var ett äventyr.
Med den här Presidenten körde min far sen ända till början av sjuttiotalet då han köpte en, större traktor. Presidenten är liten, ettrig. Glad som en unghäst var den ute i fårorna! Släkt och grannar tyckte förstås det var en liten futtig traktor. ”Den skulle du kunna ha inne på byrån”, sa någon.
Jaa, kanske det, tänker jag nu, för pappa skötte den pedantiskt.
Ingela på President-traktorn med Gert Gustavsson som rustat upp traktorn. Foto: John Strandberg
Nu är det år 2011 och traktorn och jag har återupptagit vår relation. Gert Gustafsson i Flähult har ägnat mycken tid åt att rusta upp den gamle Presidenten till körbart skick. Med god hjälp då och då av kompisen Gert Johansson i Obbhult.
Presidenten har nu varit ute på sina första småturer, d v s gårdsplanen och en bit neråt vägen… Nu ska fordonet registreras och försäkras – sen kommer jag att ge mig ut på landsvägarna.
Men redan har jag känt den euforiska glädjen, minnet av barndomen, den första turen sittande i regn på stänkskärmen, det godmodiga puttrandet från motorn, röken från avgasröret.
Tack Gert G! Tack Gert J!
April 2011
Föreningen Varbergs Museums kulturstipendiat 2011.
Klipp hämtat ur Hallands Nyheter 13 April 2011.
April 2011
Framträdande
Måndagen den 25 juli blir det konsert med uppläsning ur diktsamlingen.
På biblioteket i Halmstad, tillsammans med Ingela och Bengt-Göte Bengtsson.
April 2011
Nu är den ute, min nya diktsamling "En för att stanna, en för att gå"!
Svenska Dagbladet valde i mars att lista "En för att stanna, en för att gå" som en av de "särskilt omistliga" diktsamlingarna under de senaste två månaderna.
Pressröster:
”Jag ska inte säga att jag förstår den här diktsamlingen, så tror jag inte den är tänkt. Men den har sin bångstyriga charm och suggestionskraft. Och: det skadar ju aldrig att drömma.”
Amelie Björck i Göteborgsposten 22 juni 2011
”Bland de klara och tydliga minnesbilderna finns således inte sällan ett magiskt drag. Ett okroppsligt jag kan bege sig ut på resa i kosmos. De förflutna samsas med de kommande och planeterna samlas i mjölksilen på trädgårdsbordet. Allt vi är med om finns kvar någonstans, på ett hemligt ställe. Ändå är det som livsbejakande sensualist som Ingela Strandberg når längst. I den konkreta kontakten med det djuriskt självklara blir hennes dikt märklig och levande.”
Eva Ström i Sydsvenskan 8 juni 2011
"En för att stanna en för att gå kan med fördel läsas som en löpande diktberättelse med omtagningar och återknytningar, en motivkrets som görs igenkännlig. Jag försjunker gärna i dess lantliga scener, sympatiska och milt fabulerande:..."
Martin Bergqvist, Norrbottens-Kuriren.
"Mellan lagården och stjärnorna cirklar Strandbergs poesi, i elliptiska rörelser mellan dåtid och nutid där döden framträder med lugn nödvändighet: ska vi ändå bli slam tillsammans."
Anna Hallberg, Dagens Nyheter.
"Bilden av livet som ett långkok i ett lantligt kök är så lättsamt sinnlig och samtidigt så plågsamt drastisk att jag ömsom ryser, ömsom drar på smilbandet. Vem skulle kunna uppfinna den bilden - om inte Ingela Strandberg!"
Anna Pia Åhslund, Hallands Nyheter.
"Det är en så häftig bildstyrka i dessa dikter. Ingela Strandbergs nya diktsamling är full av fantastiska bilder. Fulla av liv som hon formar med orden till måleriska ögonblick av stark närvaro, av känsla, av skärskådan, skarp iakttagelse och rundvända minnen. Hon debuterade redan 1973 och är en av våra stora nu levande poeter med sitt nära tillgängliga bildspråk."
Stefan Nilson, Nerikes Allehanda.
"I sin nya diktsamling, "En för att stanna en för att gå", finns såväl den starka närvaron här och nu som en närvaro i ett levande förflutet. Tydligast är detta i en dikt som utgår från omslagsbilden och börjar med en bildtext: "På fotografiet står min far och jag / grensle över våra cyklar."
Ögonblicksbilden blir i dikten ett stycke tidlöshet som i sig rymmer livets basvillkor: "Vi är outsägliga samlingar atomer.""
Tom Hedlund, Svenska Dagbladet.
"Ingela Strandbergs längtan påminner en del om poetkollegan Pamela Jaskoviaks. Det stilla landsbygdslivet rullar på medan äventyret lockar någon annanstans, på en plats där det finns taxibilar och ljus från gatlyktor. Men hos Strandberg finns också en metafysisk nivå. Hennes förhållande till naturen känns panteistiskt anstruket, naturen är fullkomlig och stor, den omsluter poeten."
Lena Kvist, Borås Tidning.
"Kasten mellan det som känns superspecifikt, som hämtat ur ett konkret minne, och det mer universellt syftande är tvära och svåra. Men jag tycker också om hur dessa dikter kränger, förblir oberäkneliga. Exempelvis genom att diskret insisterande, liksom med lite socker i botten, tvinga på läsaren en brutalitet som finns överallt i livet, men som ofta skyls över: "Rälsbussen var en blundande sierska / som rusade över bäckarna / med rådjurskyssar över nosen".
De där rådjurskyssarna - blodet och pälstussarna, den krossade bambin mot maskinen. Grymheten syns inte först, men den är där."
Jenny Tunedal, Aftonbladet.
April 2011
Återutgivningar och e-boksformat
Diktsamlingen "Lilla svarta hjärta" och romanen "En indian i Seattle" ingår i en serie som består av återutgivningar av Norstedts ständigt aktuella författare, från olika epoker och ur olika generationer.
Böckerna finns också i e-boksformat. Gå in på www.norstedts.se/digitalaklassiker och läs mer.
Oktober 2010
Ny titel till nya diktsamlingen
Istället för den långa titeln ”Vi är outsägliga samlingar atomer” kommer min nya diktsamling att heta ”En för att stanna en för att gå”.
Omslaget är ett svartvitt foto från min barndom med pappa och mig stående på gårdsplanen med våra cyklar. Dikterna har ett DÅ och ett NU som hela tiden strömmar genom varandra.
Boken kommer i mars 2011.
”En indian i Seattle”
Romanen ”En indian i Seattle” från år 2000 och diktsamlingen ”Lilla svarta hjärta” från 1999 ges nu ut av Norstedts förlag som e-böcker och beställningstryck
”En indian i Seattle” är en berättelse som jag själv tycker hör till det bästa jag skrivit. Den handlar om en död indian som ska föras i bil från Seattle för att begravas i en liten by i Arizona. En omöjlig resa! Men den genomförs! Det är en berättelse om kärlek och minne, om barndom, om leda.
”Lilla svarta hjärta” är en ”argsint” liten samling dikter om vrede och mod och trots.
Ökenvandring
Just nu vandrar jag som i en öken… Jag skriver inte, jag sjunger inte… Så som det brukar vara mellan flödesperioderna. Jag blir hypokondrisk och provocerande, undergångsbenägen…
Sommaren var intensiv, den innehöll mycken glädje men också en del sorg.
Jag gjorde flera roliga framträdanden och sjöng med två olika musikgrupper, dels Eva Bartholdsson och Greger Siljebo, dels med Ingela Karlsson och Bengt-Göte Bengtsson.
Jag trodde att jag skulle sluta sjunga! Var dödstrött på mig själv på scenen och med mina sånger. Men, nu känns det faktiskt kul igen! Jag skrev till och med en ny sång som jag är riktigt nöjd med. Det var längesen… Sången heter ”Jag är en kyssande ängel”.
Jag får ständigt förfrågningar och böner om en ny skiva. Nja… Vi får väl se.
Under ökenvandringarna sliter jag ut mina skor i långa promenader, varje dag, i ur och skur. Och så läser jag. Har just läst ut Gaston Bachelards ”The Poetics Of Space”, en bok om inre och yttre hus, så nu förstår jag bättre varför mina nattliga drömmar alltid, utan undantag, utspelar sig i min barndoms hus.
Det är närande och god läsning under min ökenvandring bl a för att Bachelard hela tiden uppmanar filosoferna att läsa poesi!
Så jag sträcker på ryggen och ger mig av.
”But what a spiral man´s being represents!, skriver han, “… One no longer knows right away whether one is running toward the center or escaping. Poets are well acquainted with the existence of this hesitation of being…”
På ett annat ställe säger han: “By means of poetic language, waves of newness flow over the surface of being. And language bears within itself the dialectics of open and closed. Through meaning it encloses, while through poetic expression, it opens up.”
Nu lyser solen! Nu ska jag gå ut innan jag fångas av de mörka hörnen i huset jag alltid drömmer om på nätterna.
Dagdrömmarna handlar om ett annat hus; min mormor och morfars hus som inte finns längre, men som jag, om jag hade tillräckligt med pengar, skulle bygga upp så att det blev precis som det en gång var med halmtak och glasveranda med ormar under foten.
Men jag vet vad Gaston Bachelard skulle säga. Nämligen att det är bäst att sådana dagdrömda hus aldrig blir byggda.
Maj 2010
Ny diktsamling.
"Vi är outsägliga samlingar atomer" är titeln på min nästa diktsamling.
Den utkommer på Norstedts förlag någon gång under första halvåret 2011.
April 2010
Äntligen vår!
Starar, sädesärlor och lärkor! Tofsvipor kom tidigt i stora flockar, men nu ser jag inte en enda, plötsligt. Motorsågarna klagar lite varstans i omgivningarna. Aldrig har jag sett så många träd fällas på en gång.
Måste ha något med EU-bidragen att göra.
Ett tag rensades varenda liten stengärdsgård. EU-bidrag, EU-bidrag…
Nå, än så länge sjunger lärkorna på fälten, fast de blir färre och färre för varje år.
Jag sjunger också. För ett tag sen (av en slump, eller?) blev det så att jag gjorde ett program tillsammans med Eva Bartholdsson och Greger Siljebo på Kustens Hus i Göteborg. Det blev så lyckat att samarbetet nu fortsätter, bl a på visfestivalen i Falkenberg i juli.
Jag har varit ganska trött på mina egna sånger, ärligt talat. Men plötsligt händer något nytt med dem.
Förändring, förändring. Jag är i ständigt behov av att gå vidare.
Ja, till och med inne i huset och ute i trädgården håller jag på att ständigt förändra.
Det är inga stora omvälvande skeenden; flytta ett bord till ljuset vid söderfönstret, flytta några ”solbrudar” till landet närmast altanen, köpa en ny ros, flytta vasen med snödroppar några gånger i rummen…Svårast är att förändra sig själv, åtminstone till det bättre.
En ny diktsamling tar form. Jag återkommer till den när den , o m den, blir färdig. Det vet man aldrig riktigt, knappast förrän de första exemplaren dimper ner och man bläddrar, bläddrar, läser som om dikterna vore skrivna av någon annan.
Några nya sånger har jag inte åstadkommit, mer än en textbearbetning av Shel Silversteins ”Balladen om Lucy Jordan”. Jag har just ansökt om tillstånd att få sjunga den offentligt. Få se hur det går.
Någon ny skiva blir det inte. Jag lägger min kraft på dikterna istället.
För att citera en av mina favoritförfattare Elias Canetti: ”Han läser numera endast för skenets skull, men vad han skriver är verkligt.” (”Urets hemliga hjärta”).
Januari 2010
Program i januari
"Kom hem till jul", uruppförande i S:t Nikolai kyrka i Halmstad söndagen den 24 januari 2010 kl 18.00. Sju satser för kör, sopransolist och fyra instrument. Texter Ingela Strandberg. Musik Stefan Petzén.
Gott Nytt År!
Jag önskar alla ett riktigt gott nytt år!
Jag hoppas att vi ses; i mina dikter (ständigt och jämt...), i Halmstad den 24 januari, på Kustens hus i Göteborg den 10 februari, då jag ska sjunga mina sånger tillsammans med Eva Bartholdsson och Greger Siljebo, och för övrigt på fler platser och i olika sammanhang längre fram.
Jag har haft ett gott kreativt år. I maj fick jag pris från Svenska Akademien, vilket gjorde att jag inbjöds att vara med på Akademiens högtidsdag den 20 december. En alldeles ny och särskild upplevelse!
Nu hoppas jag på att nya dikter ska flöda ur min penna så att jag snart kan presentera en ny samling för min förläggare.
Ingela
Maj 2009
Den 26 maj tillkännagav Svenska Akademien att jag tilldelats det Doblougska priset på 150.000 kronor.
Priset utgår ur en fond som genom Birger Doblougs testamente 1944 överlämnades till Svenska Akademien "för understödjande av svensk och norsk skönlitteratur samt litteraturhistorisk forskning".
April 2009
Nu är min skog skyddad femtio år framåt!
Vi har nu ett naturvårdsavtal som låter de 5,8 hektaren vara ifred en stund på denna jord. Jag tog själv initiativet. Jag älskar den här skogen och varje gång jag gått i den har jag tänkt: vad händer sen? När jag är död? Vem för skogens talan då? För vem vet vad som händer här. Landskapet förvandlas ständigt. Byggnation och hästgårdar kryper allt närmare.
Vem bryr sig om natur?
Ja, jag vet. Jag är en rabiat naturvän. Om jag finge råda skulle det mesta vara helt förvildat, men nu råder jag inte, och jag ängslas dagligen för att rödlistade fågelarter och insekter och andra djur ska dö ut helt på grund av människans oförstånd, korttänkthet, girighet och EU-bidrag..
Jag såg i andanom hur min skog förvandlades till asfalt.
Nu vet jag att den i alla fall får femtio år till att leva på.
I den första stormen (jag vägrar kalla den Gudrun) försvann ett åttiotal träd, mest granar. Nu ska vi vårda de gamla och nya furor som är kvar, liksom alområdet och ekarna. Efter stormarna har ljung, lingon och smultron kommit tillbaka. Lyckan inne i skogen har under de senaste åren inte använts som åker utan vuxit igen, men den håller vi (John, min man…) på att röja. Där ska bli en glänta. Kanske kommer vildblommorna tillbaka. Nattviol. Stor blåklocka. Prästkrage. Slåtterblomma.
Foto: John Strandberg
Jag arbetar nu på en ny diktsamling. Somliga dagar kommer dikterna lätt. Ibland är det stängt in till dem.
Så här skriver poeten Ko Un:” Innan den kom till jorden fanns poesin först i himlen. Det gäller även poeten som har flytt från himlen eller drivits i exil från den och därmed givits ett världsligt öde.”
Ko Un frågar sig om poesin är möjlig efter Auschwitz.
Jo, säger han. ”Jag började själv skriva mina dikter bland ruiner, på gräsplättar mellan ruinerna efter Koreakriget, ett krig som dödade fyra miljoner människor.”
Detta finns att läsa i Uns diktsamling ”Stundens blomma”, Atlantis, översatt av Inja Han och Tommy Olofsson.
Läs den!
November 2008
Anteckningar från det osynliga?
”I am a writer, and what I write is what I hear. I am a secretary of the invisible, one of many secretaries over the ages. That is my calling: dictation secretary. It is not for me to interrogate, to judge what is given me. I merely write down the words and then test them, test their soundness, to make sure I have heard right.”
Så säger författaren Elizabeth Costello i J.M. Coetzees roman ”Elizabeth Costello” Hon står ”at the Gate” som vid en rättegång, framför en domare, en jury, som ska släppa henne vidare, och hon måste svara för sig. Försvara sig?
Tror hon på något? Vem har hon talat för? Offren eller mördarna?
Det kan tyckas högfärdigt och/eller flummigt att som författare anse sig vara en som gör anteckningar från det osynliga, men faktiskt är det en bra beskrivning. Även om jag personligen inte går så långt som till att jag har ett kall!
För mig tog det lång tid att öppna upp mig för detta osynliga och jag vet ännu inte vad det består av eller hur det går till. De dåliga dikter jag skrivit kommer från mig själv… De bra från det osynliga.
Romantiskt? Inte ett dugg! Det är en verklighet som är både god och ond.
Just nu skriver jag dikter om kor.
Kan man skriva en hel diktsamling bara om kor?
Vi får se.
I varje fall fortsätter jag att skriva om det jag vet något om. Det är en hal och slipprig stig att ta sig fram på. Att bo i sin barndoms by och hålla sig upprätt och trots allt vara den man verkligen är – ack, det kräver mod!
Nietzsche skriver: ”När vi tar det avgörande steget och beträder den väg som man kallar ´sin egen´, så uppenbarar sig plötsligt en hemlighet för oss: vilka än våra vänner och förtrogna har varit, - fram till nu har de inbillat sig att de var överlägsna oss och nu är de sårade.”
Jag ska kanske skriva en bok om hästar också? Jag träffar varje dag två stora, starka arbetshästar som vilar ut sig uppe på Ryen. De är vackra, självständiga. De väntar på mig varje skymning.
Men var är ugglorna?
December är på ingång, kallt, mörkt, men den 21 vänder det! Då är det vintersolstånd!
Jag funderar på vad Nietzsche också skriver angående att gå sin egen väg : ” Mitt råd är att börja sin suveränitet med att tillförsäkra alla sina bekanta ett års amnesti för alla deras synder.”
Jag gör det. Samt tillförsäkrar mig själv amnesti för alla m i n a synder!
Juli 2008
Hallandsakademiens kulturpris på 100 000 kr har i år, 2008, givits till mig!
Priset delas ut vid högtidssammankomsten i Vinberg den 31 augusti.
Foto: John Strandberg
Juni 2008
Recensionsröster om diktsamlingen "Bäste Herr Thoreau!"
"Aldrig tidigare har väl en diktsamling av Ingela Strandberg framstått som så sammanhållen och koncis, rentav minimalistisk, som hennes nya bok Bäste herr Thoreau."
Tommy Olofsson, SVD.
"Det är lätt att tycka om det fräna och opolerade hos Strandberg, när metaforerna inte blir för vackra utan kommer som de vill."
Anders Olsson, DN.
"Mitt exemplar av Bäste Herr Thoreau blir snabbt belamrat av pastellfärgade klisterlappar, av svar och frågor. Boken ber om att få bli en brevväxling, mellan författarna Ingela Strandberg, Henry David Thoreau (1817-62), och läsaren."
Viktor Johansson, Aftonbladet.
"Apostrofering. Så kallas det på litteraturvetarspråk, när en poet vänder sig till en namngiven person i sin dikt. Ingela Strandberg apostroferar hela sin nya bok och kallar den "Båste Herr Thoreau!" som om diktsamlingen vore brev skrivna till filosofen vid Walden Pond."
Björn Gunnarsson, Hallands Nyheter.
"Strandberg vet att förvalta sin förvärvade enkelhet, i korta dikter där orden får tyngd som klara vattendroppar. Som tur är finns det också något salt och oregerligt i denna så hemkomna poesi."
Amelie Björck, GP.
Omslag: Sara R. Adeco
Januari 2008
Nyårsdagen 2008. Solen är i Stenbockens tecken i Skyttens stjärnbild. Det står i min astronomiska kalender att i gryningen idag började månen närma sig stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. Och under nätterna runt den 3-4 januari kommer stjärnor att falla från Björnvaktaren, ja, inte är det stjärnor som faller, det är små kometbitar, men stjärnfall är ett vackrare ord än kometbit. Tycker jag.
Stjärnbilden Björnvaktaren med norra stjärnhimmelns ljusstarkaste stjärna Arcturus.
”Ensamheten är en frånvaro av tid.”, skriver Emmanuel Levinas i boken ”Tiden och den andre”.
Jaha?
Jo, det är nog sant. Utan de andra behövs inga klockor, inget datum. Det är bara jaget och existerandet; se där, en himmel, en tuva gräs som knastrar i frosten, en vråk som gnäller i skyn, inte ens ett motorljud kan återföra mig in i tiden, det kunde lika gärna vara igår eller i morron. Att det är idag märks inte.
Men så fort jag möter någon som stannar och står framför mig är tiden där, uppmätt (och mäter själv), det tickar i kroppen, jag är en urtavla med två visare, den ena för mig själv, den andra för de andra.
Men är jag inte lika ensam för det? Jo. Inne i mig är jag det. Därför finns det alltså ingen tid inne i mig. Bra! Då kan jag gå vidare.
Jag har läst Maja Lundgrens ”Myggor och tigrar” nu. Den är bra. Fruktansvärt bra!
Det har varit mycket Strindberg ett tag. Det är nästan alltid mycket Strindberg. Jag ser framför mig hur han sitter i en alldeles ny dimension, skapad enbart för honom, och är lika förbannat ensam där som en gång här. Men han är stolt över uppmärksamheten. Förstås. Och över att alla levande författare vill vara den nye Strindberg, den som far fram med ELDEN över riket!
Vad händer därute, där långt, långt ute?
Vad vet vetenskapen som de inte talar om för oss?
Jag tror att de vet. Att de vet mycket mer än vad som är nyttigt för oss att veta.
Under tiden diskuterar vi klimatförstöringen. Så hålls vi sysselsatta. Ett tag.
Jag ska bli mormor!
Vad ska jag göra? Hur ska det bli?
En sak vet jag: jag ska göra allt för att bli en bättre mormor än den mor jag varit för mina två barn! Jag skäms så förfärligt för att jag inte orkat vara en närvarande och förträfflig mamma, den jag skulle velat vara!
Jag försöker gottgöra nu. Jag tänker: måtte jag leva tillräckligt länge för att så mycket som möjligt vara nära mina barn och vara så ”bra” jag bara förmår!
Och barnbarnet! Lilla Liten, kom!
Den 28 januari kommer min nya diktsamling, ”Bäste Herr Thoreau”, ut.
Jag ser efter i den astronomiska kalendern hur det ser ut i rymden den dagen. Jo, Venus och Jupiter kommer att stå nära varandra.
Jag hoppas ni läser mina dikter!
|
