Romaner av Ingela Strandberg
Flickebarn Settern 1974, omslag Ann Larsson. En roman om en flickas uppväxt. Ett psykologiskt porträtt om hur det är att vara barn i de vuxnas samhälle. Angelica är en sällsynt levande flicka. Hon är ensam trots att hon har mor, far och systrar. Hon växer upp på landsbygden med djur och natur. Världen är stor, hotande, hemlighetsfull. De vuxna lever sitt liv runtom henne, men de förstår henne inte. Hon är sladdbarnet i familjen. Angelica stannar i sitt främlingskap. Döden skrämmer henne. Uppfostringsanstalten som mor hotar med, följer henne upp i tonåren. Med klara ögon upptäcker hon orättvisor, märker hyckleriet. Angelica möter kärleken för första gången. Men också den smutsas ner och trampas på. Hon försöker rymma från sin vardag men upptäcker att inga dörrar går utåt. Hennes öppnas alltid inåt.
Genom pärleporten Settern 1976, omslag Hasse Erikson. Angelica längtar efter kärlek och ömhet. Hon finner att vägen genom livet sällan är rak. Själv är hon trotsig och har en opolerad yta med stänk av elakhet utåt. Angelica får jobb som vårdbiträde på ålderdomshemmet. Hon hjälper en gammal man med hans kärlek. Hon låter bussen hämta sprit från stan. Hon vill att de gamla ska få leva som då de var hemma. Hon är före sin tid. Hon får sluta. Detta avsnitt bör läsas av alla som arbetar i åldringsvården. Angelica trivs inte med schartaunismens västkust, den religion hon möter är inskränkt och konformistisk. Hon upplever sin gud inom sig, i naturen och i det brusande livet på gott och ont. Kanske är hon, rentutav, på väg genom pärleporten i romanens slut!
I kvinnorum Noveller, Settern 1976, omslag Annmari Olsson. En samling berättelser ur kvinnovardagen. Om inskränkthet, intolerans, fördomar och längtan. I en berättelse står det: Jag vet att jag är en syrsa, som spelar när andra arbetar. Men jag tror att jag spelar för att komma undan det som är smalt och trångt. Jag vill leva vidöppet. Det är just om längtan efter denna öppenhet i vardagen som I kvinnorum handlar. Det är en bok om systerskap. Om detta att orka mötas inom vårt eget område. Så fortsätter vi med att förändra resten av världen sen.
Mannen som trodde han var Fritiof Andersson Settern 1982, omslag Björn Fröberg. Även utgiven av En bok för alla från Litteraturfrämjandet 1982, omslag Karen Wennberg/Margareta Nordqvist. Bunden vid jorden har lantarbetaren Fritiof Andersson sett stjärnorna lysa över Bombay och famnat flickor i rusiga nätter, allt i en livslång dröm. En dag kommer en kvinna in i hans kök och verkligheten överrumplar honom. En stor glädje spräcker deras ensamheter och för dem in i en stor kärlek. Men tiden är kort. Hon är många år yngre än han. En oro sprider sig i dem och de vet båda att de måste ta vara på varje sekund.
Blank päls och starka tassar Norstedts 1995, omslag John Eyre. Irene lever ensam i delvis självvald isolering i en liten stuga på landet sedan först hennes mamma, sedan hennes morfar dött. Hon är trulig, avvisande, olycklig men drömmer i hemlighet om ett annat liv. Då kommer Jack in i hennes värld. Han är erotiskt erfaren, livserfaren och skänker henne kunskap om länder långt bortom hennes horisonter. Blank päls är en brännhet passionshistoria mellan en ung, skyddslös flicka och en åldrande akademiker med kreativitetskris.
Blankan feld og sterkar labbar Färöisk utgåva av Blank päls och starka tassar, Sprotin 1998.
En indian i Seattle Norstedts 2000, omslag John Eyre. En död indian ska föras i bil från Seattle för att begravas i en liten by i Arizona. Det är en omöjlig resa, men Livia och hennes livskamrat Tom är fast beslutna att genomföra den. För Livia innebär färden många korta men livsviktiga möten med människor som alla har något att berätta. På ett inre plan reser Livia dessutom i sin barndoms landskap, minns solförmörkelsen med pappa och barnets förhöjda livskänsla. En indian i Seattle är en sorglustig skildring av en död på villovägar och om några levande som förirrar sig in till och bort ifrån varandra. Det är en berättelse om barndomens kraft, om kärlek, om minnet och om könets obevekliga lek med leda och död.
Text: Ingela Strandberg © Utformning: T Strandberg |
